"Det är själen som gäller"

Inger Frimansson och den psykologiska thrillern

Upplysningen att någon inte kan simma eller reseledarens förmaning att hålla djungelkniven vass behöver inte skapa panik åtminstone inte om vi inte råkar befinna oss mitt i en deckare. Det är genren som skapar våra förväntningar!

Henning Mankell och Inger Frimansson är två författare som inte bara skapat utan också infriat publikens förväntningar om spänning och skräck. Om Mankell i böckerna om Kurt Wallander försöker ringa in de yttre krafter som formar våra liv, sa intresserar sig Frimansson snarast för hur vi ser ut inuti, det vill säga hur det känns att formas och vara utsatt eller som hon själv uttrycker det: "Det är själen som gäller". I den psykologiska thrillern Fruktarjag intet ont (1997) visade hon hur det kan se ut i medvetandet på en psykopat medan hon i God natt min älskade (1998) avslöjar den ödsliga insidan på ett mobbningsoffer.

I den sistnämnda handlar det om Justine, en kvinna i fyrtioårsåldern, som är lika full av tystnad som hennes stora villa i Hässelby. Men så råkade hon också mycket illa ut under barndomen. Hon hade klasskamrater som plågade henne och en styvmor som slogs, förnedrade och tvingade henne att högt upprepa att hon är "ett äckligt och motbjudande barn som ingen tycker om". Kanske är det inte helt oförklarligt att de som möter den vuxna Justine också "råkar mycket illa ut" som en av polismännen konstaterar i bokens slutskede.

Gamla lik och nya

God natt min älskade utspelar sig dels i Stockholmstrakten, dels i regnskogarna i Sydostasien. I korta tillbakablickar plockas det förflutnas lik fram ur barndomens garderober samtidigt som nya lik kantar vägen för Justines konsekvent iscensatta hämnd. Den som uppfostrats av en "dockkvinna som spelar rollen av mor" och fått ett förstört känsloliv har ingen plats för medkänsla. I varje fall inte mot dem som hotar att beröva en den man älskar. Eller är det i själva verket välgörenhet Justine ägnar sig åt? Vad har den forna plågoanden Berit för nöje av att leva nu när hon snart ska bli arbetslös, när barnen är utflugna och äktenskapet fyllt av kärlekslöshet? Och är inte den unga, vackra Martina en insekt med lika liten rätt att leva som blodiglarna i Sydostasien?

I Inger Frimanssons psykologiska realism ställs vi ofta inför nästan omärkliga varsel om det onda som måste komma. Samtidigt får texten en extra laddning genom de litterära anspelningarna på exempelvis Ibsens "Ett dockhem" och Byrons "Don Juan". Och när näsbenet på ett av mordoffren krossas med den hårda ryggen på en roman av Dostojevskijs "Brott och straff" kan man förmoda läggs ytterligare en dimension till det utanförskap och den perversion som kan bli resultatet av en kärlekslös uppfostran och en barndom präglad av mobbning.