Om mig

I hela mitt liv har jag varit inställd på att skriva. Jag var en sån som var bäst i klassen på att skriva uppsats och riktade tidigt in mej på att bli författare, även om jag insåg att det inte skulle gå att försörja mej som sådan. Det är ju ytterst få förunnat.

Fram till tredje klass flyttade vi ganska mycket. Vi bodde bland annat på Gotland (min mamma är gotländska) och på flera ställen i Småland. Så småningom hamnade vi i Jönköping. Där tog jag också studenten på latinlinjen år 1965. Jag hette Wilén på den tiden.

Under ungdomstiden vann jag ett antal litterära tävlingar (bland annat det så kallade Lilla Nobelpriset 1963, vilket innebar att jag fick åka till Stockholm och vara med på Nobelprisutdelningen i Konserthuset) men debuterade skönlitterärt gjorde jag inte förrän 1984.

Under tiden hade jag utbildat mej till journalist och fått familj. Att ha ett heltidsarbete och dessutom uppfostra två barn och sköta hem och hushåll lämnar inte mycket tid över för skrivande. Under de år som gått sedan 1984 har jag i gengäld varit produktiv. Tack vare generösa arbetsgivare och stipendier kunde jag ta tjänstledigt emellanåt från mitt arbete som journalist.

Sedan årsskiftet 1997-1998 är jag författare på heltid.

I gränslandet

Jag tycker om att växla mellan olika genrer och har gett ut både romaner, lyrik, noveller och ungdomsromaner. Mina romaner har ofta rört sig i gränslandet till den psykologiska thrillern. 1997 tog jag steget ut med "Fruktar jag intet ont". Den utspelar sig främst i Hässelby utanför Stockholm. Hässelby villastad är ett mycket välordnat samhälle med få sociala problem. I varje fall utåt sett. Men vad sker bakom de putsade och välordnade fasaderna? Den tanken fascinerar mej. Vad som sker under ytan, det man inte ser. Tystnaden, ordlösheten bakom det till synes trygga och välartade. Jag bodde i Hässelby i 27 år och är väl bekant med trakten. Hösten 2000 flyttade jag in till Kungsholmen och det visade sig att även den miljön kunde inspirera mig. Efter det har jag flyttat ytterligare en gång. Längtan efter "landet" blev för stor. Min man och jag bor numera i en villa i Bergvik, Södertälje, med utsikt över Mälaren. Omgivningen är mycket tilltalande, på många olika sätt.

Slog igenom på allvar gjorde jag med "God natt min älskade", som kom ut 1998 och som av Svenska Deckarakademin utsågs till Årets bästa svenska deckare. Juryns motivering: "En psykologisk thriller om vettlöshet och hämnd som inte på länge släpper sitt grepp om läsaren." Övriga nominerade till priset var bland andra Henning Mankell, Håkan Nesser och Åke Edwardson. Handlingen utspelar sig såväl i Hässelby som i Malaysias mest ogenomträngliga djungler, dit jag begav mej för att göra research. Jag genomled alla de fasor som huvudpersonen Justine Dalvik gör, nåja, inte riktigt alla ...

Även den fristående uppföljaren, Skuggan i vattnet, som kom 2005, belönades på samma sätt av Deckarakademin som uppenbarligen gillar Justine Dalvik. Berättelsen gick som följetong i Svenska Dagbladet den sommaren med oerhört snygga illustrationer av Guje Engström. Också God natt min älskade har gått som följetong i olika tidningar, bland annat Dagens Nyheter, Östgöta Correspondenten, Jönköpings Posten och danska Ekstra Bladet.

De senaste åren har jag gett ut ett antal böcker, såväl thrillers som ungdomsromaner. Läs mer om det under länkarna aktuella böcker samt tidigare böcker.

Mina böcker finns översatta till ett stort antal andra språk, bland annat tyska, holländska, spanska, finska, norska, danska, bulgariska, lettiska och engelska.

*

13 svenska deckardamer är titeln på en bok från BTJ Förlag. Den innehåller dels författarporträtt, dels ett kapitel om kvinnlig deckarhistoria, från 1800-talets mitt till 1900-talets slut. Kapitlet om mej heter Att titta ner i det svarta hålet och har skrivits av Maria Neij.

 

Tillbaka