Det är den 2 januari som livet kantrar. De har precis firat nyår tillsammans, det är ett par dagar kvar på jullovet. De hänger hemma hos Siri, snackar lite, ska kanske hyra en film.
Då reser sig Andreas och går. Ingen förstår någonting. Allra minst hans flickvän Olivia.
Vart gick Andreas? Varför hör han inte av sig?
Efter ett par dygn kopplas polisen in.
2004. Bonnier Carlsen.
När jag skrev den här ungdomsromanen samarbetade jag med fyra elever i klass Sp2d på Blackebergs gymnasium i Stockholm.
|
Om boken En spännande och oroande roman som på intet sätt är förutsägbar. Skånska Dagbladet. Jag kommer att tänka på vuxenromaner av mästaren på skruvade vardagsskräckisar - britten Ian McEvan. Inga livstecken är lika bra. Skolvärlden. Det händer saker hela tiden och när jag väl hade börjat läsa kunde jag inte sluta! När boken sedan var slut ville jag bara ha mer. Länstidningen Östersund Inger Frimansson är en av våra främsta thrillerförfattare men frågan är om hon inte också är en av våra bättre ungdomsförfattare. Hon är inte bara inkännande och klok och en mästare på att skildra det mänskliga psykets irrgångar: språket är vackert och klart och fullkomligt osentimentalt, fritt på konstlade stämningslongörer. Trelleborgs Allehanda Inga livstecken skildrar pubertetens dystra janusansikte - julpyntet i ungdomarnas medelklasshem har med ens blivit kvävande, fastän det alldeles nyligen var det vackraste som fanns. Göteborgsposten Gastkramande och närgånget. Värmlands Folkblad Jag sträckläste den - och unnade mig att läsa om särskilt lysande partier. Dagens Nyheter |